Den efterlängtade semestern… eller?

Sommar och semester låter väl härligt ? Eller?

Jag minns i början när jag blivit ensam då min man dött, hur svårt det var…

Jag hade ingen annan att ta hänsyn till när det gällde vilken tid jag skulle ta semester, ingen att bolla med om vad vi skulle hitta på.

Mina tonårsbarn jobbade i stort sätt hela somrarna, skulle jag kunna lämna dem ? eller skulle jag bara vara hemma? Det var jag bara jag nu, det var mig de hade och jag försökte fylla upp det där stora tomrummet, men lyckades såklart inte..

Att från en dag till en annan stå helt själv med allt ansvar, det var verkligen tungt. Så mycket jag ville och orken som bara fanns ibland, då sorgen verkligen sög musten ur mig.

Jag vet att jag ofta mest låg inomhus då solen strålade som mest, det kändes krävande, som att livet ville mig något som jag inte orkade.

// Kina